Att samtala om teater

När du håller i ett eftersamtal med din elevgrupp kan du dela in samtalet i tre faser. Målet med samtalet är att fånga upp så många olika perspektiv som möjligt och bygga vidare på varandras tolkningar. När ni pratar om er teaterupplevelse finns det inget rätt eller fel. Tvärtom är det en styrka om många olika tankegångar och idéer får komma till tals. Samtidigt kan upplevelsen var personlig, kanske till och med privat. Så det ska alltid vara frivilligt att dela med sig av sina tolkningar och reflektioner.
 
 
''När började föreställningen, tycker du?''
''En detalj?''
''Beskriva, Tolka, Reflektera'' 
 

1.  När började föreställningen, tycker du?'

När du och dina elever har varit och tittat på en teaterföreställning kan ett bra sätt att komma tillbaka till den händelsen vara att ställa frågan

“När började föreställningen, tycker du?”.

Redan här kanske ni upptäcker att er upplevelse skiljer sig åt. Just det där “...tycker du?” är viktigt att uppmärksamma, då upplevelsen är högst personlig. Någon kanske tycker att föreställningen började när publikvärden öppnade dörren och ni klev in i salongen? Någon kanske tycker att den började när en av skådespelarna sa sin första replik? Någon kanske tyckte att den började när du informerade klassen om att ni om några veckor ska åka och titta på teater?

 

2.  En detalj

En annan fråga du som pedagog kan ställa till din klass efter teaterbesöket är:
“Kommer du ihåg en särskild detalj?”.
Det kan vara en tröja som en av skådespelarna hade på sig. Eller en del ur rekvisita eller scenografi. En replik. Ett ljusskifte.

Låt dina elever välja en detalj av allt de såg och var med om under sitt teaterbesök.
 

3. Beskriva, tolka, reflektera

BESKRIVA

I det första steget kan ni tillsammans beskriva vad ni såg i scenrummet. Försök här att inte lägga in egna tolkningar eller värderingar när ni beskriver. Hur såg det ut? Hur många roller fanns det? Vad hade de för kläder? Osv. 
Ni kan göra den beskrivande delen individuellt eller i grupp. Gör ni den i grupp kan du som pedagog måla upp ett tomt scenrum på tavlan och rita dit de olika beskrivningarna som kommer från eleverna. Gör ni den beskrivande delen individuellt kan eleverna få måla upp sitt scenrum var för sig.  


Med yngre elever kan den beskrivande delen vara utmaning nog medans för äldre kan det vara något ni inte behöver lägga så mycket tid på. När du som pedagog upplever att ni har en bra beskrivande bas att utgå från kan ni gå vidare till den tolkande delen.


Tolka

Nu kan ni i ert samtal börja tolka vad ni har sett. Fanns det någon del i scenografin som kändes viktigare än allt annat, och i så fall varför? Hur gamla var personerna som befann sig på scenen? Vad ville de? Fanns det något problem som uppstod? 
Det finns inga rätt eller fel när ni tolkar de olika beskrivningarna. Uppmuntra gärna eleverna när det uppstår olika tolkningar.


REFLEKTERA

Nu kan du tillsammans med eleverna börja reflektera över de tolkningar som ni gjort. I reflektionen utgår ni från er själva och de unika erfarenheter och egenskaper ni bär på.

Du kan fråga dina elever om de minns en särskild händelse, och vad de tänker om den. Väckte händelsen specifika känslor och i så fall varför? Du kan även fråga eleverna vad de tror hade hänt om föreställningen hade fortsatt i 10 minuter till. 


 
 
Samtalsmetoden är inspirerad av dramaturg Anna Bergs bearbetning av "Teaterns tecken"  och av Sven Åke Heed och Riksteaterns föreläsning "En väv av tecken".