Dramatikern, Bereket Hailemariam, och jag var tidigt inne på att skriva en föreställning som handlar om utmaningar och att vara uttråkad. Vem skulle denna linjära berättelse handla om och var skulle den utspela sig?

Något som intresserar mig mycket när det kommer till scenkonst är att aktivera publikens fantasi och få dem att visualisera mer än det vi visar genom berättandet. En annan del är att försöka hitta ett tema som alla kan relatera till och sedan gå in i det specifika.

Här växte tanken om att kombinera rädslor med utmaning.

Jag har själv fobi för spindlar och det dikterar verkligen min livsstil. Hur jag rör mig i nya miljöer, hur jag klär mig om jag ska ut i skogen. Håret knutet hårt i en hästsvans med en keps på huvudet, en tröja med dragkedjan dragen ändå upp och höga strumpor med byxor instoppade i dem. Inte så somrigt, nej, det är villkoret för att kunna gå en promenad i skogen. Tvångstankar som att dubbelkolla lakanet, täcket och kudden innan jag slänger mig på sängen. Detta är bara några av beteenden som styr mitt liv.

Behöver man utmana sina rädslor eller går det bra att bara leva med dem? Enligt många psykologer så behöver du jobba med dina rädslor om du upplever att de begränsar dig. Hur gör man då för att bli av med sina rädslor?

Karaktärerna som visas i den här pjäsen representerar alla några av de fasader eller försvar vi människor sätter upp som skydd i mötet med det vi är rädda för.

Scenografen och kostymdesignern, Maja Döbling, och jag har arbetat med pjäsen från ett cartoonish perspektiv och vi har inspirerats mycket av tecknade filmer så som Turning Red och Madagaskar. Det speglar också spelstilen jag valt att regissera i med upphöjda karaktärer och animerade rörelser. Tillsammans med ensemblen och ljuddesignern, Martin Fremling, har vi kunnat skapa roliga cartoonish sekvenser genomgående i pjäsen.

Mina förhoppningar är att efter att man sett föreställningen kan se bortom materialismen. Och se att livet är människor som skapar relationer med varandra. Jag vill även att budskapet av att vännerna igenom detta äventyr har varandras ryggar. Att deras olika personligheter kompletterar varandra och att i det finns glädje och kärlek.

Främst hoppas jag att publiken kan lämna teatern med ett rus och en känsla av att de varit med om ett riktigt actionfyllt äventyr.